Sorgen överraskar ständigt
Det är trist att man inte ska få vara ledsen, sorgsen och nere utan att behöva bekymra sig om vardagliga ting som är nödvändiga. Tänk om man bara kunde få lämna över sig själv till någon annan som gör allting rätt och så kan jag bara få vara där jag är. Jag fick mitt lönespec idag och ingenting stämde. Min arbetsplats som jag skrivit ett långt brev till och skickat kopior på läkarintyg till hade ändå inte registrerat rätt. Jag blev alldeles matt av att prata med lönekontoret och det enda dom sa var att jag måste kontakta min chef. Efter att lönlöst ha jagat någon av cheferna föll jag ihop. Det är som om såna här uppgifter blir för stora nu. Jag grät och grät länge. Igår var det samma sak, jag försökte få tag i en kurator som skulle hjälpa till med beställningen av begravningen och hon var sjuk. På kyrkogården sa de att de måste ha det och det och det papperet. Jag visste inte alls vad det var för papper. Kuratorn skulle ju ta hand om det där. Det slutade också med att jag alldeles matt ringde min sambo på jobbet och grät.
I vanliga fall hade jag aldrig reagerat så här. Sorgen lägger ett lock på mig, jag fungerar inte som vanligt, jag vet det. Jag glömmer saker också. Saker som jag tänkt göra och som jag inte kommer ihåg förrän jag har gått och lagt mig igen. Och så ligger jag och förbannar mig själv för att jag inte kom ihåg.
Förutom allt det här har jag skottat uppfarten idag. Det har fallit enorma mängder snö. Jag gläds åt det vita men det var tungt att skotta. Ska åka till mina små underbara brorsöner i södra Sverige på torsdag. Synd att de inte har fått så här mycket snö. Hade gärna åkt lite pulka.