Hjärnskakning och jobb
Jaha, så fick man hjärnskakning då. Åkte långfärdsskridskor på sjön i förrgår igen. Hade tagit av mig skenorna och skulle gå av isen då jag klev på en förrädisk isfläck gömd under snön. Jag hann inte reagera så jag la mig bakåt och slog huvudet i en isknöl. Jag tror aldrig att jag fick en sån stor bula när jag var barn, som tur är har den gått ner ganska mycket nu för det såg inte klokt ut. Tyvärr får jag inte åka skridskor förrän jag känner mig bättre, annars hade jag planerat att göra det i helgen. Men så groggy som jag känner mig nu är det kanske lika bra.
Idag var jag på jobbet för första gången igen efter 2,5 månaders sjukskrivning. Ju närmare arbetsplatsen jag kom desto mer knöt det sig i magen, men när jag väl kommit in i vår korridor och folk kom mig till mötes så kändes det bra. Mina kollegor ville verkligen att jag skulle känna mig välkommen tillbaka. Jag börjar jobba halvtid fr.o.m. måndag och jag hoppas att jag kommer att orka det. Jag får ha kvar min vikarie tills vidare så jag behöver inte ta över hela ansvaret direkt och det känns skönt. Arbetsbelastningen är tyvärr ganska hög, men det var en del förändringar på gång. Annars är det lustigt hur mycket som kan hända på 2 månader. Det var en del som var annorlunda. Min chef undrade om jag tänker försöka bli gravid igen, det kanske låter fräckt att jag fick den frågan men det kändes helt ok för mig. Jag har bestämt mig för att jag vill vara säker på att jag inte blir gravid för att få ett substitut till vår dotter. Jag vill längta efter nästa barn och det känns som om jag kan hitta tillbaka till det något sånär om jag väntar ett tag. Just nu får hon ta all plats i mitt liv. Tänker gå till kyrkogården i helgen och tända ett ljus som jag har köpt. Jag har inte varit där sedan begravningen och det är ju så fint nu med all snö så det känns som att det är dags att gå och hälsa på.