det verkliga livet

Just nu är livet helt ok. Kanske för att jag ser fram emot att vara ledig med min kära och för att det är jul och så. Samtidigt känns det konstigt att fira jul utan de förväntningar som jag trodde att jag skulle ha. Höggravid och i väntan. I måndags var jag helt matt efter att ha varit på stan. Var hos min frisör på kvällen och jag klarade inte att ta ett eget beslut kring hur jag skulle klippas och färgas. Det är tur att jag har sådan tillit till min frisör eftersom det slutade med att hon fick bestämma helt. Det blev jättebra. Nya blonda slingor och lite kortare längder. Önskar bara att jag kunde föna upp håret så där tjockt och volymigt som hon gör, för nu är det lika platt som vanligt. Nya bryn och fransar blev det iof också. Så ny blev jag i vilket fall. :)

Jag tror att en anledning till att jag var så matt var för att vi fick brev från kyrkogårdsförvaltningen samma dag där det stod att vår dotter hade spridits i minneslunden förra veckan. På min namnsdag t.o.m. Ja så nu är det slut kan man säga. Det finns inget mer att göra förutom att gå och tända ljus. Kanske det är därför jag känner mig lättad på nåt sätt. Eller så är jag bara bedövad och kommer att ramla ner i ett djupt svart hål igen när jag minst anar det. Jag hoppas inte det. Jag skulle vilja kunna se ljust på alltihop och känna att hon är en del av oss men att jag inte behöver vara så ledsen. Kanske hon skulle vilja att jag känner så, vad vet jag...