Gott Nytt År!!

Ja då är året snart slut och julen likaså. Jag har haft en bra jul. Intensiv men bra. Jag hade tänkt höra av mig till folk där hemma i norrland, gå och fika kanske eller så. Men min mamma hade bjudit hem folk varenda kväll så jag orkade inte göra något annat än ligga på min säng och spela på mitt vita fina DS (som jag fick i julklapp förra året) på förmiddagarna. Fick tillfälle att lära känna min lillebrors flickvän lite mer. Det känns skönt att jag tycker om henne, hade varit jobbigt annars. Jag blev lite matt av allt folk som ni kanske förstår. Dessutom ingick det några småbarn i sällskapen och jag hade svårt att inte tänka på var jag kunde ha varit nu. Det är fortfarande det som är svårast. Att vara utan.

Jag fick så otroligt fina julklappar i år. Det är alldeles för mycket. En godbit från min älskling var dessa tjock/finstrumpor från V.I.L.A. De passar perfekt i mina favvoboots. Sedan så blev jag nog allra gladast för en japansk svart lykta som mamma köpt. Men den glömde jag så klart i all hast hemma hos henne. Tur att hon kommer på fredag. Bild kommer snart mao...



Idag var jag och älsklingen på spa. Jag fick en upplevelse när jag fyllde 30 i våras av mina bröder så jag la till lite och bokade in oss på Vardagslyx för två. :) Tyckte att vi behövde göra något tillsammans bara vi två efter allt som varit. Det var iaf en jättefin avslutning på det här året för oss.
Jag kan verkligen rekommendera Njuta Spa i Nacka Strand.

 http://www.njutaspa.se

Det ligger i en vacker gammal grön villa med högt läge och utsikt över Djurgården. Vi fick basta och sedan bada bubbel utomhus alldeles själva. Efter det fick vi två behandlingar var. Förutom varsin ansiktsbehandling tog min sambo en hot stone massage och jag en bodymask. Så här mjuk hud var det längesen jag hade, jag är en riktig fnöskfia.

Nu vill jag önska alla Gott nytt år för jag vet inte vad jag skulle kunna tänkas skriva om imorrn. :)
Gott Nytt!! Nytt år, nya upplevelser, nya förväntningar och ny lycka med min älskling är det jag önskar mig. Kram

Är jag ute på andra sidan eller bara bedövad?

Just nu är livet helt ok. Kanske för att jag ser fram emot att vara ledig med min kära och för att det är jul och så. Samtidigt känns det konstigt att fira jul utan de förväntningar som jag trodde att jag skulle ha. Höggravid och i väntan. I måndags var jag helt matt efter att ha varit på stan. Var hos min frisör på kvällen och jag klarade inte att ta ett eget beslut kring hur jag skulle klippas och färgas. Det är tur att jag har sådan tillit till min frisör eftersom det slutade med att hon fick bestämma helt. Det blev jättebra. Nya blonda slingor och lite kortare längder. Önskar bara att jag kunde föna upp håret så där tjockt och volymigt som hon gör, för nu är det lika platt som vanligt. Nya bryn och fransar blev det iof också. Så ny blev jag i vilket fall. :)

Jag tror att en anledning till att jag var så matt var för att vi fick brev från kyrkogårdsförvaltningen samma dag där det stod att vår dotter hade spridits i minneslunden förra veckan. På min namnsdag t.o.m. Ja så nu är det slut kan man säga. Det finns inget mer att göra förutom att gå och tända ljus. Kanske det är därför jag känner mig lättad på nåt sätt. Eller så är jag bara bedövad och kommer att ramla ner i ett djupt svart hål igen när jag minst anar det. Jag hoppas inte det. Jag skulle vilja kunna se ljust på alltihop och känna att hon är en del av oss men att jag inte behöver vara så ledsen. Kanske hon skulle vilja att jag känner så, vad vet jag...

På väg tillbaka



Begravningen har varit nu och den blev verkligen så fin och liten som jag ville. Vi hade mycket musik med temat från Bröderna Lejonhjärta som ingång. Två psalmer med tänkvärda texter; Var inte rädd och Du lilla barn. Min lillebror sjöng så fint. Blommorna var fantastiska och kapellet litet och intimt. Vi lämnade sedan vår flicka till krematoriet och lade blommorna i minneslunden där hon kommer att finnas så småningom. Vi hämtade henne också själva från sjukhuset. Inget annat hade varit tänkbart. Det var mammas och pappas uppgift att se till att hon fick åka på sin sista resa. Hon fick i alla fall åka en gång i den nya kombin som vi köpte för att hon skulle komma.

Efter begravningen har jag gått in i en ny fas. Det sades att jag skulle göra det, men det kändes inte så innan. Jag känner mig lättare på nåt sätt, kanske på grund av att det var så mycket att ordna med till begravningen. Nu planerar jag för jul och fick för första gången lust att julpynta idag. Annars är det julklappsinköp som tar upp hela min tid. Sambon är jätteförkyld så jag har åkt runt och tittat och köpt till båda våra familjer. Det är en del kvar men jag vet vad jag ska köpa iaf. Önskar bara att snön kommer tillbaka. Men i norrland där jag ska fira jul finns det snö så det finns hopp. :)


Krossad dröm

Ja då sitter man här och gråter igen. Ibland känns det som om allt känns lättare och att det finns en väg ut. Men så kommer nånting förbi som sätter igång all sorg och ledsamhet. Jag läser en hel del om att förlora barn, känner igen mig i andras berättelser och är inte så ensam. Det känns ändå rätt bra. Men ord som hopp, längtan och förväntan gör mycket ondare på nåt sätt. När jag ser dom som går och väntar, som har sin bebis kvar. För jag vill också gå och vänta. Jag vill också känna mig hoppfull och längta. Men jag är så rädd för att jag aldrig kommer att känna så igen. Drömmen är ju krossad nu...